Ibland så undrar jag vad det är jag gör för fel. Vad det är med mig som ingen verkar tycka om. Den senaste veckan har gått upp och ner och jag vet inte vem som finns och vem som fejkar, vem som genuint tycker om mig och vem som bara dras med mig. Just nu känns allt bara skit. Det verkar som om det alltid finns någon som skiner lite starkare, är lite duktigare, lite bättre och lite viktigare. Denna vecka har jag blivit ignorerad av lärare och fått mig en riktigt sänkning av min självkänsla. Människor som jag trodde älskade mig och som fanns där för mig har visat sig att det inte alls är det, utan att jag bara är som något bihang som de måste dras med. Lite som den irriterande människan alla måste stå ut med för att få skjuts någonstans eller liknande. Och nu undrar jag då, vad är det för fel på mig? Vad gör jag för fel? Allt jag gör är att finnas för andra, även när jag knappt orkar bära på andras skit längre så gör jag det ändå. Just nu verkar jag bara vara någon jävla dörrmatta som folk kliver över. De enda som verkar uppskatta mig är lärarna för att jag lämnar in mina läxor i tid. Kan inte bara tala om för mig vad det är för fel på mig? Vad gör jag för fel?! Varför är det så att alla jag kommer nära och litar på sviker mig? Det måste ju vara något fel på mig efter som att alla jag någonsin kommer nära sticker. Och det som inte gör det är seriöst vrickade. Jag känner mig så ensam, den enda jag har att prata med är morfar, och även om jag älskar honom till 200% så behöver jag någon i min egen ålder som jag kan lita på, någon som finns där och backar upp mig när det behövs. Inte bara någon som är måttligt intesserad i det jag har att säga utan någon som faktiskt bryr sig. För just nu gör ingen det. Jag känner mig så malplacerad, som om jag är en alien som alla bara umgås med för att vara artiga. Som om ingen uppskattar att jag finns, som om ingen skulle sakna mig om jag försvann.